Söderböna i London: Vilket livesportår jag varit med om!

Vilket galet bra livesportår jag haft och det bara fortsätter.

Det började i våras då jag för första gången fick gå på en Premier Leaguematch. Det var en liten dröm som gick i uppfyllelse där i Liverpool då jag fick se Everton spöa Chelsea på Goodison Park. Men mina förväntningar infriades tyvärr inte riktigt. Var besviken på fansen som knappt hejade. Jag hade förväntat mig sång så det stod härliga till. Sen var arenan väldigt konstig. Jag hade sett fram emot att verkligen få den där speciella känslan som alla pratar om att det är på engelska fotbollsarenor. Men inte, här satt man långt in under ett lågt tak. Det kändes nästan som att man satt inomhus, om det inte vore för att det var svinkallt. Men det var ändå häftigt att se Lampard och co på relativt nära håll. Förhoppningsvis blir det en ny PL-upplevelse under hösten och då hoppas jag på Anfield, Old Trafford eller Emirates.

Everton-Chelsea 2-1.

Året fortsatte sen med Hockey-VM i Globen. Jag och min strålande glad pappa såg först Sverige vinna mot Norge i ett ganska medioker match. Roligast var att se hur roligt pappa tyckte det var och hur stålande glad han blev när han fick en äkta matchtröja från min kollega Magnus. Sen såg jag båda kvartsfinalerna. Kommentarer om Sveriges prestation där är överflödiga. Sverige åkte ut mot Tjeckerna och resultatet talar för sig självt. Men det var en grymt härlig känsla att vara där tillsammans med 400 Vegas- och spelombud iklädda svenska matchtröjor.

Strålande glad och laddad pappa.

Taggade för match, eller...?

Sen i juni kom den stora höjdpunkten, Fotbolls-EM i Ukraina. Länge såg det ut som att det inte skulle bli något EM för mig. Men när jag fick frågan från Ulf på Sponsring om jag ville vara reiseleiter på de två Svenska Spelresorna tvekade jag inte länge, typ inte alls. Det blev mycket jobb inför resorna och även en hel del på resorna men det var det värt utan tvekan. Att få vara i Kiev tillsammans med 20 000 gul/blå-klädda svenskar var en helt magisk upplevelse. Det var så mäktigt att det känns i magen nu bara jag tänker på det. Att det dessutom var i Kiev var extra roligt för dit tror jag aldrig att jag skulle åkt annars. Tyvärr gjorde Sverige en rätt dålig insats i första matchen mot hemmanationen Ukraina men i andra matchen mot England var de betydligt bättre. Där kastades jag mellan total eufori och total tomhet. Jag fick till och med gestalta svenskarnas besvikelse i SVT under ett flertal dagar. Tänk, 10 säsonger jag har gjort i elitserien i handboll och under den tiden syntes jag ca 2 sekunder i tv. Eller det var nog egentligen bara jag som såg att det var jag för jag var filmad bakifrån och jag såg att det var jag mest för att jag visste att jag var på den positionen just då. Men så åker man till Fotbolls-EM och blir vansinnigt besviken över att Sverige åkt ur efter förlust mot England och då kommer man med i varenda sportsändning på SVT under flera dagar. Trägen vinner... ;-) Men fy vad besviken jag var. Jag satt kvar på arenan i 30 minuter efter matchen och var bara totalt tom. Jag trodde verkligen på seger i matchen. Tror inte jag känt sådan besvikelse sedan vi åkt ur slutspelet med 1 mål mot Polisen med i sista avgörande matchen. Men sammantaget var det riktigt roliga dagar i Kiev och något jag alltid kommer bära med mig.

Swedish Corner i Fans zone.

Laddad inför första matchen mot Ukraina.

Uppladdning inför Ukrainamatchen.

Dags för match mot England i min nya Sverige-hatt.

Besviken! Bilden som visades i SVT sport under flera dagar.

Det fantastiska gänget som var med på första resan.

Dags för match mot England med 20 000 svenskar på läktaren.

Måns Zelmerlöv har uppskattad allsång på första resan.

Glenn och jag hade lite snack inför Ukrainamatchen.

Men fortfarande återstod det en hel del på mitt livesportår. Den 9 augusti tog jag planet till London för att få se OS-handboll. När Anders köpte finalbiljetterna för ett och ett halv år sedan till damerna och herrarna sa vi att "ja Sverige får vi ju inte se men det är ju kul att se finalerna hur som helst och har vi tur kanske vi får se Norge vinna damfinalen i alla fall". Ingen hade väl kunnat gissa att Sverige skulle slå ut Danmark i kvartsfinalen och vara klara för semifinal tills jag kom dit. Dock hade vi bara biljetter till den sena semifinalen som skulle gå mellan Frankrike och Kroatien, trodde vi.... Operation fixa biljetter till Sverigematchen inleddes. Anders pratade med OS-kommittéen, vi gick på Johan Pettersson som vi träffade på kvällen jag kom men tyvärr hade ingen biljetter över. Så vi kom fram till att vi var tvungna att försöka få tag på någon fransman som hade biljetter till Sverigematchen och inte till Frankrikematchen och som ville byta. Men på morgonen när Anders tog fram biljetterna för att ge mig dem så att jag skulle kunna ge mig ut på bytesjakt så ser han helt chockad ut. Jag frågar honom om det står 17:00 på biljetten och han svara med världens gladaste ansikte, JAAAA! Så vi skulle alltså få se Sverige-Ungern. Vi är båda säkra på att vi i somras köpte biljetter till den sena matchen men någonstans måste det ha blivit fel och i det här fallet var det total lycka.