Tillbaka i London

Nu är jag tillbaka i London efter en härlig helg i Stockholm. Tycker jag hann med väldigt mycket under de dagar jag var hemma.

På fredagen åkte Lotta, Mo och jag ut till Ljusterö för att hälsa på Åsa. Det var så mysigt, och extra roligt var det att jag och Mo blev sådan kompisar. Det var verkligen härligt att få lite "ensamtid" med Åsa. Annars är det ju en massa annat körfolk där när man ses, men nu fick vi verkligen tid att prata. Och Lotta är det ju alltid underbart att vara med.

Världens bästa Åsa och Mo väntar på att Waxholmsbåten ska komma. 

Lotta och Mo på väg hem från Ljusterö.

På lördagen var det reunion med Spårvägen för oss som spelade ihop för 10-15 år sedan. Det var superkul att träffa alla. Vissa var det extra roligt att träffa. Jag ville liksom aldrig gå hem. Och det gjorde jag ju knappt heller utan stannade kvar och hjälpte till att städa. Det blev en lång fest, 13 timmar. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång vi ses.

På söndagen gick mamma och jag och shoppade i Ringen på dagen. Det var väldigt trevligt. Vi fick även båda med oss ett par fina plagg hem. Sen på kvällen bar det av till Godthem för att fira mormor som fyllde 90 år dagen efter. Det blev en mycket trevlig middag, men jag var tyvärr inte helt nöjd med min mat. Fast det verkade alla andra vara och mormor tyckte det var mycket gott och det var ju faktiskt det allra viktigaste.

På måndagen var det så dags för underbara, coola, härliga, roliga, fantastiska mormor att fylla 90 år. Kl. 11 gick vi dit på fika och dit kom även Ronnie och Britt, samt en släkting Agneta med sina två barn. Det var roligt att träffa Agneta men det blev en väldigt hög ljudvolym när hon var där... Är väldigt glad att Ronnie och Britt kom så att jag fick chansen att träffa dem. Vissa personer gör mig så glad och Ronnie och Britt är två av dem.

Fina tårtan!

Min underbara mormor fyller 90 år! Visst är hon fin?!

Knoll och Tott?

Finingar!

På kvällen bar det sedan av mot London igen och ännu ett jobbigt avsked från mamma och pappa på Arlanda. Men den här gången kändes det dock lite bättre i och med att ni kommer och hit och hälsar på om bara ett par veckor. Jag bävar redan för när jag ska vinka av er när ni åker hem igen. Usch, jag hatar avsked!

Pappa laddar med paraply inför hans och mammas resa till London.

Väl framme i London blev det ingen rast och ingen ro utan då gick Anders och jag och åt middag med en tjej han känner som var på besök här i stan. Jag ska erkänna att jag helst av allt egentligen bara ville lägga mig i soffan. Men det blev en trevlig middag och rolig att lära känna henne lite. Jag får verkligen träna på att lära känna nya människor här. Min trygghetszone blir lite större för varje gång och det är en härlig känsla.