Livesportåret fortsätter...

Min andra dag i London och tillika min andra handbollsmatch i OS. Det var dags för damfinal. Dagen till ära hade vi lånat norska matchtröjor från Norska kyrkan i London. Jag tycker rött är snygg och jag gillar Norge så det var en bra kombo.

Det är snyggt med rött!

Det gick inte att ta minste på att det var många norrmän på väg mot Basketball Arena för överallt hörde man koskällorna. Inne i hallen var det en härlig stämning och efter en spännande match stod Norge åter som OS-mästarinnor. Det är en stor prestation efter den inledning man hade på turneringen. Men bra lag är som bäst när det gäller och det råder ingen tvekan om att Norge är ett bra lag.

En sak som jag tycker var väldigt coolt var att spelarna gick igenom OS-området för att komma till hallen. Så när vi stod utanför kom plötsligt det norska laget bara meter i från oss. Det kändes rätt häftigt faktisk. Skulle vilja se svenska herrlandslaget i fotboll göra det...

Snorroeggen var längre än jag trodde.

Den gamla svenska storstjärnan Mia Hemanson-Högdahl, nu tränare för Norge.

Rigelhutt-Koren, en av mina absoluta favoriter i Norge. Älskar hur glad hon blir varje gång hon gör mål.

Norge firar OS-guldet.

Så var det dags för den stora dagen. Att se en OS-final i handboll live är stort för mig. Att dessutom Sverige är med gör upplevelsen grym!
Anders och jag var vansinnigt laddade. Dagen till ära hade vi, förutom Sverigetröjor och Sverigeväskor, även en Sverigeflagga. Är det final så är det. Men jag ska ärligt erkänna att vi inte riktigt trodde svenskarna skulle gå hela vägen. Anders sa på väg till OS-området "Bara de lyckas hålla emot första 20 i alla fall". Sällan har jag varit så glad över att ha fel. Sverige gjorde en riktigt bra taktisk match bakåt. Och trots att Sjöstrand inte gjorde sin bästa match för turneringen och flera av spelarna inte var fantastiska i anfallet ledde man stora delar av första halvlek. Halva arenan var full av fransmän som sjöng och hejade för full hals "Allez le bleu". Det är svårt att inte sjunga med ska erkännas. På läktaren är det ingen tvekan om vilka som vann. Anders och jag hejade, skrek, hoppade och viftade med flaggan febrilt men vi stod oss slätt. Det var oerhört mäktigt när fransmännen i varje time out sjöng nationalsången.
I andra halvleken fick svenskarna det lite tyngre men med en bragdartad upphämtning i slutet av matchen skiljde det endast ett mål när domaren blåste av matchen. Jag kände en blandning av besvikelse och glädje. Så grymt bra av Sverige att stå emot så bra mot Frankrike. Man kunde faktiskt lika gärna ha vunnit. Men samtidigt så fanns ju besvikelsen där när det var såååå nära.
Sverige var återigen OS-silvermedaljörer, men den här gången var det ett positivt silver.
Vi gick hem från matchen och var ganska glada. På tunnelbanan slog dock besvikelsen till igen, det var ju så nära. Kunde de inte fått ta den där efterlängtade guldmedaljen. Men besvikelsen gick snabbt över. Sverige vann åter igen en handbollsmedalj i OS, senast var 2000 i Sydney.

Ojoj, galet laddade står vi utanför Basketball Arena och OS-finalen.

Kommentarer överflödiga.

Kom igen nu Sverige. Vi var i underläge på läktaren men vi gjorde vad vi kunde.

Dags för matchstart.

En blandning av besvikelse och glädje innan grabbarna tar steget upp på pallen.

Vilka fantastisk tre dagar jag var med om  London. Att få vara med om en OS-final i handboll med Sverige på banan var nästan overkligt.


Men det var inte slut på livesporten än. För ännu återstod ett stort mästerskap, Paralympics. Och så klart ville jag gå även på det och tur som jag har så hade Anders ordnat med biljetter. Så i måndags åkte jag, Anders, Birgit och Nils till ExCel  för att kolla på bordtennis och sittande volleyball. Och vilka möttes vi av när vi kom in i bordetennisarenan? Jo så klart en massa sjungande fransmän. Det här kändes igen och jag kunde inte annat än bli glad för minnena från OS-finalen 3 veckor tidigare kom tillbaka. Tänk att jag var på OS-finalen i handboll. Det känns fortfarande lite overkligt. På lördag och söndag blir det mer paralympics och det ser jag verkligen fram emot.

Livesportåret fortsätter och jag återkommer med nya härliga matcher och upplevlser.