Vi möttes upp på en italiensk restaurang här i närheten och fick i oss riktigt god mat. Eller Markus tyckte nog att hans pizza var lite väl stark. Det brann nästan i munnen på honom. För en gångs skulle blev jag "framröstad" till att ha valt den bästa maten. Så brukar det inte vara. Jag brukar ofta välja fel när jag beställer mat. Men inte den här gången. Det ska jag lägga på minnet och tänka på nästa gång jag är missnöjd med min mat.
Efter middagen gick vi till Hilton Metropole där Maypan och Markus skulle bo. De hade fått ett riktigt fint rum med två dubbelsängar. Undra hur många som var tilltänkta att bo i det rummet egentligen. Man hade utan problem kunnat sova fyra stycken där. När väskorna var lämnade på rummet gav vi oss ut för att ta oss något att dricka. Vi hade som plan att åka upp till Hiltons skybar, men det visade sig att den och det mesta i området stängde kl 23 och den tidpunkten var passerad. Anders tog då med oss till San Miguel, även kallad "den spanska finlandsfärjan". Och ja det var nog ett ganska passande namn. Det var inte direkt en fancy bar , snarare tvärt om, och där satt en spanstalande man, pimplandes vin, och spelade på en synth och sjöng gamla hits på spansk engelska. Det var en intressant upplevelse. Det var lite kul att ha varit där, men jag tror inte jag behöver gå dit igen. Efter det blev det bingen med ett leende på läpparna.
Lördagen började med att familjen Berg Loen passade på att sova ut nu när de var barnfria och sedan tog vi oss ner till SoHo för att äta frukost. Vi hade tänkt gå på Breakfast Club, men det var rätt lång kö utanför och vi orkade inte stå i den. Så vi gick istället till ett annat hak i närheten som jag inte minns vad det hette. Men de hade den absolut bästa servitören jag någonsin stött på. Han var helt briljant och måste verkligen älska sitt jobb. Markus, Anders och jag tog varsin Full English medan Maypan tog något som jag inte minns vad det hette.
Markus tittar spänt på vad det är han egentligen beställt. |
Markus är det ordning på, han kollar in i kameran när jag fotar. |
När vi var klara på stan tog vi tuben till Liverpool Street station och promenerade genom området där Jack the Ripper härjade och Anders drog lite anekdoter kring historien om Jack the Ripper. Härligt att få sig en oväntad och intressant historielektion så där på lördagskvällen. Sen blev det indiskt på Indian Chilli. Gott som bara den. När vi sedan var rejält mätta tog vi en taxi till The Prospect of Whitbys, en av Londons äldsta pubar, som ligger precis vid Themsen. Det var första gången jag var där och jag har nu utsett den till min favoritpub i London, så här långt.
Lite mörk kanske.... |
Så där ja, nu ser man ju er. Vi fick ett bord med utsikt över Themsen. |
En av skyltarna inne på The Prospect, som om jag inte misstar mig startade redan på 1300-talet. |
Kanske inte världens bästa och mest informativa bild.... |
Utifrån ser den ut som vilken pub som helst. Tyvärr strulade kameran så Maypan, Markus och Anders tröttnade på att vänta framför puben och hann gå innan jag lyckades få ett foto. |
Sen bar det av hemåt igen. Markus skulle flyga redan 7:15 på söndagen och dessutom spela match så det blev en lugn och mycket trevlig kväll. Vi hann avhandla en hel del ämnen. Bland annat hur man kan hacka en lök och paprika på olika sätt. Viktiga saker här i livet med andra ord. En lärdom som gjordes denna dag var att 0-gradigt och lite blåst i London är ungefär som -15 i Sverige.
Det var verkligen härligt att ha Maypan och Markus här! Alltid lik härligt att få umgås med sina vänner. Tack för att ni kom och hälsade på!
Och ja, Maypan och Markus hade nog maxad tur med resan hem, för trots en massa snöfall på söndagen kom de hem som de skulle. Ibland ska man ha tur. Och man ska lägga dessa gånger på minnet för att kunna plocka fram det nästa gång när man inte har riktigt samma tur. Då kan man tänka tillbaka på den gången när man faktiskt hade tur. Som t.ex. när man är sen till pendeln och man har sån tur att pendeln också är sen så att man precis hinner med den och faktiskt kommer i tid till jobbet trots att man egentligen var sen. Det kan man tänka på den där gången när man står där och kokar av ilska för att pendeln är sen när man ska hem och är i tid till tåget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar