Det är tomt nu

Nu har hon åkt. Anders, Siri och jag hjälpte Amanda att bära hennes fem(!) väskor till Paddington. Det blev ett känslosamt farväl. Vem ska nu pilla mig i håret, sjunga för mig när jag kommer ner till köket, ge mig bamsekramar så fort hon ser mig, bjuda på världens största och godaste nybakta kanelbullar? Det känns redan tomt och lite tråkigare här i huset. Jag kommer verkligen sakna Amanda.

Det blev långa kramar och tårar. Jag avskyr farväl!

Det här leendet kommer jag sakna så mycket.