Snabbgenomgång av julen

Jag har nog aldrig "firat" så mycket jul tidigare och samtidigt aldrig tidigare haft så lite julkänsla.
Kvällen före julafton gick vi till en engelsk kyrka i närheten för att lyssna på Christmas Carols och lite läsning. De var bara 12 stycken som sjöng, men jösses vad fint de sjöng. Jag önskar jag fick vara med och sjunga så där någon gång, men jag får nog allt ta och bli lite bättre på att sjunga först. Det allra bästa på hela gudstjänsten/konserten var när man fick sjunga med i "Come all ye faithful" och jag fick trycka på med överstämman. Och som jag tryckte på. Jag bara älskar't!

Rätt fin miljö att sjunga i.

Vi fyllde upp hela första raden i kyrkan. 

Anders är väääääldigt spänd på vad som komma skall.

Efteråt gick vi till Fairuz, en riktigt bra libanesisk restaurang. Libanesisk mat är bara så fantastiskt god. Tanken var sen att vi skulle äta skinkmacka innan vi gick och la oss. För det gör man ju alltid kvällen före julafton i familjen Bergman. Men jag var så mätt att jag inte fick i mig någonting alls. Så skinkmackan fick skippas det här året. Det kändes rätt tråkigt. Men å andra sidan blir det ju inte samma sak att äta den utan mamma och pappa.

Så var det så julafton. Ingen julstämning hade infunnit sig än, men kanske skulle den komma. Vid 12 var det jullunch i prästgården för kyrkans personal med anhöriga. Vi var hela 27 stycken! I stort sätt alla tillställningar i prästgården startas med champagne i salongen, så även denna.

Camilla, Siri och Sonny lyssnar på Michael. Oskar verkar inte vara så intresserad.

Nästa års julvärd i SVT?

Michael, Kerstin och Camilla. I bakgrunden står Carina, min körledare.

Herrskapet önskar en god jul!

Fröken Herrskap har tröttnat på att stå i bakgrunden.

Eller är kanske det här nästa års julvärd i SVT?

Efter champagnen var det dags att gå ner en trappa till matsalen för att äta jullunch. Det bjöds på risgrynsgröt, julskinka och dopp i grytan. Jag avstod det sista.

Så här fin och julig namnskylt fick jag.

Här är min jullunch. Nu borde jag väl ändå få lite julkänsla?

Det sjöngs och skålades om vart annat.

Anders i sin fina krona, vilket är en brittisk tradition. Vi blandade lite svenskt och engelskt denna dag.

Anders och Kerstin skjuter smällare. Någonting som många tyckte
var väldigt roligt att göra. Jag tyckte det var så där...

Efter lunchen gick jag upp till lägenheten och ringde till Sälen för att önska god jul. Då fick jag en väldig hemlängtan. Men det vara bara att stänga av. Mycket av dagen återstod. Först ut var gudstjänst som Anders skulle hålla i. Det var knökat i kyrkan så det blev ståplats för mig.

Anders höll en känslosam gudstjänst.

Efter gudstjänsten var det julmiddag i Svenska salen för drygt 140 personer som köpt biljetter för att vara med. Egentligen var max 120 personer, men det stretchades ut till drygt 140. Sonny, Amanda och Midde hade gjort all mat och det var väldigt gott! Men jag slängde mest i mig maten och stod sen i baren resten av kvällen. Alltså innanför baren. Jag hade egentligen ingen uppgift denna kväll, men personalen som skulle stå där var inte där så ofta och jag tycker att det är rätt kul att jobba i baren så det blev bra.

Det var vääääldigt knökat.

Amanda och Sonny tar sig en välförtjänt paus inne i köket.

När middagen var klar röjdes alla bord bort och det var dags för dans kring granen.

Tror att de vuxna till och med tyckte det var roligare än barnen.

De dansade runt, runt, runt...

De dansade så snabbt att till och med bilden blev suddig.

Efter dansen kom tomten och delade ut julklappar till många barns förtjusning. Klockan 22 var det sen dags för midnattsmässa och Anders höll även i den. Det var i stort sätt fullt även denna gång. Det var mysigt i kyrkan för alla elektriska ljus var släckta och endast levande ljus lyste upp kyrkan.

Kanske svårt att se på denna suddiga bild, men det var mysigt
med alla ljus. Även i den stora ljuskronan i taket.

Vi avslutade gudstjänsten med att sjunga "Dagen är kommen". Sonny grät som vanligt när vi sjöng den.

Kvällen avslutades sedan med glögg och Karl-Bertil Jonssons jul på storbild i Svenska salen. Jag var så trött att jag nästan såg i kors vid det laget och ingen julstämning hade ännu infunnit sig. Jag ville inget hellre än att gå upp och lägga mig men jag har faktiskt aldrig sett Karl-Bertil så det var väl på sin plats att göra det nu. Folk säger ju att den är så himla bra. Jag förstå att folk tycker själva budskapet är fint, men resten förstår jag inte riktigt. Det här kanske är som att svära i kyrkan, men jag tycker inte Karl-Bertil var så himla bra faktiskt. Sen var det dags för bingen. Det här var den mesta julafton jag någonsin varit med om men julstämningen infann sig tyvärr aldrig.

På juldagen var det dags att besöka kyrkan för fjärde gången på 1,5 dygn. Det var avtackningsgudstjänst för Midde, Amanda, Kerstin, Linnéa och Casper som alla slutar och åker hem till Sverige. Det blev en känslosam stund. Svårt att förstå att de alla ska lämna oss.

Midde, Amanda och Michael på väg in i kyrkan.

En del av gudstjänsten. 

Här tackas de av allihop, många tårfyllda ögon var det.

Dagen fortsatte sedan med engelsk julmiddag på en av de få öppna pubarna, the Volunteer. Typ hela London är stängt på juldagen. Inga tunnelbanor går, knappt några taxibilar att få tag på och alla butiker är stängda samt även de flesta pubar. Det är nästan lite läskigt hur öde en så stor stad kan vara.

Ellen och Sonny moffar i sig av all mat. Det var så mycket mat
att det inte på nåt sätt gick att få i sig allt.

Här är varmrätten men en salig blandning av mat. Men gott var det.
Innan hade vi fått förrätt men den missade jag att fota.

Här är efterrätten. Den fick jag knappt i mig för jag var för mätt.

Anders är oftast glad när han får mat.

Här är de fyra männen iklädda flugor och med papperskronor
på huvudena. Allt enligt den engelska traditionen.

Sen avslutade vi dagen med att kolla på Sagan om Ringen och Sagan om de två tornen. Eller jag kollade inte så mycket på den andra filmen. Då hade jag tröttnat på att sitta framför tvn. Anders och jag gick istället över till Amanda och Midde för att säga hej då och ge dem presenter. Sen blev det till att packa inför hemresan till Sverige på annandagen.

Så hade ännu en jul passerat, på ett sätt rätt hysterisk men på ett annat rätt obemärkt.