Dagen avslutades med PL-fotboll

Efter att ha fått springa av sig rejält på Trafalgar Square promenerade vi ner mot Big Ben, nästa mål för dagen. På vägen gick vi in vid The Queens Royal Gards och vi hade turen att få se vaktavlösningen. Emil provade även vad som händer om man går lite för nära en av vakterna. Han kunde meddela att de då skriker åt en, och de skriker högt. Promenaden gick sedan förbi 10 Downing Street, men det är ju inte mycket att se. Så vi gick vidare ner mot Big Ben. Vi insåg att det kunde vara rätt bra att få i oss någonting för att stävja eventuella blodsockerfall så vi promenerade över Westminister Bridge och till samma café som vi var på när mamma, pappa och mormor var här. Efter att ha laddat batterierna promenerade vi tillbaka mot Big Ben och det var nu dags för fotografering. Emil är en äkta turist, han fotar och fotar. Så vill ni se sevärdheter i London kan ni be Emil visa bilderna i sin telefon.

Emil framför Big Ben.

Här är han igen.

Finfina familjen Ribba.

Jag kunde inte välja vilken bild som var finast så jag la in båda.

Kapten Wilmer framför en kapad Big Ben.

En riktigt härlig bild på Wilmer framför Big Ben.

Jag berättade för Emil att det här var den telefonkiosken mormor fotades i när hon var här.
Så klart ville även Emil fotas i den.

Wilmer ville vara med på ett hörn han också.

Efter att ha promenerat förbi Houses of Parliament och Westminister Abbey gick vi mot Buckingham Palace. Vi tänkte att det var lika bra att checka av alla "topp tre sevärdheter i London" med än gång.

Annelie fotar Anders medan Emil och Wilmer har fått syn på en staty man kanske kan klättra på...

Är Anders också lite sugen på att klättra kanske?

Man måste som sagt alltid göra någonting roligt när man blir fotad.
Den här gången blev det en hyllning till pappa.

Innan jag beordrade härskapet att kolla in i kameran. 

Ja nu tittar de in i kameran.

Efter Buckingham Palace gick vi genom St James's Park. Det är inte en så lång bit, men det tog ett tag för Emil och Wilmer skulle fota varje ekorre som fanns i parken, och de är många...

Tillslut var alla ekorrar fotade och vi kunde gå ur parken och ta tuben till Upton Park ute i West Ham för att se West Ham-Manchester City. Att komma ut till West Ham var som att komma till "riktiga London" kändes det som. Anders hade blivit varnad av Davids pappa att man skulle vara lite på sin vakt där, men den känslan kände vi inte av.

Vi var ute i väldigt god tid och det var rätt kyligt ute så vi tänkte att en pub är ju ett bra tidsfördriv och pubar finns det ju gott om i det här landet. Men inte i West Ham. Efter ett tags letande hittade vi tillslut en pub som var mer än fullsmockad. Vi tog en chansning och fortsatte vår promenad bortåt ännu en bit och hittade tillslut en pub som vi lyckades trycka in oss i. Det sjöngs ramsor för fulla muggar där inne. Två killar kom fram till mig och Annelie (de trodde förresten att Annelie var 19 år och jag 22 år) och frågade någonting som jag inte förstod. Jag frågade om igen och förstod fortfarande inte men chansade och svarade "no". Han såg då väldigt konstig ut så jag fick snabbt säga att jag tyvärr inte förstod vad han sa och att jag var från Sverige. Då sa han det igen och jag förstod då lite och gissade att han frågade om jag hejade på West Ham. Då Davids pappa också varnat oss för att West Hams supportrar är bland de värsta tänkte jag att här är det bäst att säga att jag hejade på dem. Men det var tydligen fel, för han hejade på Man City. Så han såg lite sur ut, men då kom hans kompis och han var gladare.
Supportrarna sjöng på som bara den vilket Emil tyckte var lite otrevligt. Jag försökte förklara att det inte var värre än när de hejar på AIK hemma, men jag tror inte riktigt att han köpte det. Anders sa att "tydligen är United inte så uppskattade här för de sjöng just alla som hatar United klappar händerna och då klappade typ alla". Vi tänkte inte mer på det, förrän när vi skulle gå då jag kom på att det här nog var Man City fansens pub då de även sjöng att de var The Champions. Inte helt rätt att säga att man var West Ham-fan där.

Wilmer tyckte inte det var särskilt roligt på puben.

Emil tyckte det var roligare och var väldigt intresserad av ölen.

Ja så här suddigt är det på en "riktig" engelsk pub.

Som sagt, Emil var sugen på öl.

Sen var det dags för dagens stora höjdpunkt, Premier League-fotboll. Anders (prästen) som nu hade anslutit efter jobbet sa att han trodde att West Ham skulle göra mål inom de första fem minuterna. Efter drygt fyra minuter gör så West Ham mål. Tyvärr blir det felaktigt bortdömt för offside och trots många chanser från båda lagen slutar matchen 0-0. Balotelli hade ingen bra dag på jobbet... Men trots att vi inte fick se några mål tror jag vi alla ändå var ganska nöjda med matchen. Men så klart, ett par mål hade ju inte suttit fel.

Laddade för West Ham-Manchester City.

Matchen var mer spännande än det ser ut på oss. 

Man ser verkligen bra var man än sitter. 

Kvällen avslutades sedan med en jättegod och trevlig middag på Zizzis. Sen var vi alla så trötta att ögonen nästan gick i kors. En riktigt bra dag var nu till ända.