Först barnshopping, sen vuxenshopping

Fredagen började med att vi promenerade ner till Hamleys, Europas största (?) leksaksaffär. Emil och Wilmer hade längtat länge inför det här ögonblicket.

Frågan är vilka som tyckte det var roligast på Hamleys, E&W eller Anders?

Strax innan vi var klara (drygt 90 minuter senare) på Hamleys gav Emil i från sig en jättegäsp. Jag frågade honom om det var jobbigt att gå i leksaksaffären och han svarade. "Ja det är första gången jag känner så, att det faktiskt är lite jobbigt att gå i en leksaksaffär".

Efter Hamleys var det dags för finkaffe på Starbucks. När man beställer på Starbucks får man säga sitt namn och så skriver de det på ens mugg för att sedan lämna vidare den till den som gör kaffet. Så här heter tydligen Annelie.

Annelie kom sen på att nästa gång ska hon säga att hon heter Hassan.
Jag tycker hon borde säga Ali.

Efter fikat blev det en del shopping på Carnaby Street och sedan lunch i närheten. Efter lunchen delade vi på oss. Anders "prästen" åkte till kyrkan för att ha en vigsel, Anders, Emil och Wilmer åkte hem till David (Wilmers bästa kompis vars pappa bor i London) som fyllde år och Annelie och jag släpptes fria för shopping. Förr i tiden brukade Annelie och jag boka in en dag då vi åkte in till stan och shoppade loss ordentligt. Men det var väldigt länge sedan. Nu var vi tillbaka igen. Vi har en förmåga att trigga varandra till shopping så vi kom båda hem med en del kassar. Det var himla roligt att få shoppa ihop igen. Jag har faktiskt inte varit på shoppingtur alls sedan jag flyttade hit.

Sedan några timmar senare möttes vi upp allihop i Covent Garden för att äta middag på Jamie Olivers restaurang Union Jack som ligger mitt i Covent Garden. Emil hade fått en rejäl släng av blodsockerfall och var på ett inte så strålande humör. Ja för att vara ärlig var allt fel.

Sur var han, men rätt söt.

Men när vi väl hade fått i honom lite mat var livet bra igen. Rätt häftigt att se vad mat, och brist på mat, kan påverka en person. Jag tror inte Robinson är någonting för Emil att vara med i.
Union Jack var inte en jättebra restaurang, så mitt tips är att inte gå dit om du åker till London. Men det var rätt bra när man hade barn med sig för de kunde springa iväg och kolla på uppträdanden i Covent Garden när de tyckte att det blev för trist att sitta still.

Efter middagen promenerade vi ner till Lyceum Theatre för Ribbas skulle se Lejonkungen. Anders och jag var sugna på att se om det gick att få tag i ett par billiga biljetter för att hänga med och se Lejonkungen för tredje gången, men vi gjorde inte det utan gick och tog ett glas i en mysig bar istället.

Det här är dags skörd av shopping. Nej pappa, det är inte bara mina grejer det är allas grejer samlade.