När vi kom hem sent en kväll från vår roadtrip i Frankrike i somras var Anders tvungen att åka och leta parkeringsplats. Så jag bar upp vår packning till lägenheten och började ganska snabbt att ställa upp alla champagneflaskor vi köpt när vi åkte runt i Champagne för att fota dem. När jag stod där och höll på att fixa till för att få en bra bild såg jag plötsligt hur en skugga av en person gick genom lägenheten snett bakom mig. När Anders sen kom hem berättade jag det för honom och han sa då att Britta som bodde här innan sagt att det spökar i lägenheten. Men han mindes inte vad det var hon sagt, mer än att det spökade. Sonny bekräftade sen den informationen. Efter det har jag inte märk några tecken av spöken, förutom en kväll när jag låg i sängen för att somna så kändes det som att det var någon i rummet, förutom Anders som sov. Men så kanske man kan känna ibland så jag la ingen notis vid det.
Men, så i natt hände något läskigt. Vissa kanske tycker att jag nu verkar ha blivit helt pucko, och så kanske det är. Jag vaknade mitt i natten av att jag hörde någon viska och sen tog en vidrigt iskall hand på min axel. Det var en isande kyla jag inte känt förut. Min första tanke var att Anders varit nere vid containern, för den skulle bytas idag igen, och sen försökte väcka mig och att han blivit kall av att vara ute. Men när jag vände mig om i sängen låg han där under täcket och sov och utifrån vardagsrummet hörde jag både Birgit och Nils snusa och snarka så inte var det dem. Ja du får tro vad du vill, men jag tror på spöken så jag undrar vad det kan vara. Någon kanske vill säga mig något. Eller vill ha bort mig.
För några veckor sedan såg Kerstin, som jobbar i Sjömanskyrkan och bor i Sjömanskyrkans prästgård, och en av hennes besökare hur en skugga gick ner för prästgårdens trappan och hur det knarrade när "han" gick. Sen öppnades en dörr på nedervåningen som går ut i parken. Och jag ska tillägga att hon tror inte på spöken. När hon sen kollade dörren var den låst. Dessutom upptäckte Kerstin någon vecka tidigare att en tavla med jesus på hade ramlat ner på golvet i deras vardagsrum. Spiken hade lossnat ur väggen och låg på golvet och ramen var lite skev. Inget konstigt med det. Hon orkade inte fixa till det då utan ställde tavlan på en stol under där den hängt. Så en dag när hon kom hem var tavlan upphängd igen, på samma spik som den hängt på innan och ramen var fixad. Hon trodde då att det kunde vara Anneli, som också bor i prästgården, som fixat den. Men det var det inte. Hon har frågat runt bland alla och ingen har hängt upp tavlan.....
Tro vad du vill. Men jag vet vad jag tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar