Wimbledon 2013 och jag var där!

Jag börjar med den här bilden för den symboliserar mycket av den här dagen.

Vi började tidigt, klockan 5:00 ringde klockan. Då var det bara att gå upp och ta en dusch för att vakna till. Lagom när jag gick in i duschen kom jag på att varmvattnet inte sätts på förrän klockan 6 eller 7 vilket innebar att det blev en kalldusch. Jaja, jag vaknade ju i alla fall och duschade inte onödigt länge. dagen innan hade jag varit på Waitrose och köpt matsäck så att vi skulle vara väl förberedda på många timmars väntan. Wimbledonvärdarna hade sagt att de stora massan av köande brukar komma mellan 7 och 8 så vi satsade på att vara där innan för att verkligen få en garanterad biljett. Och det fick vi, vi kom dit 6:20 och fick könummer på lite drygt 3500. Lyckan var gjord och nu var vi ju förberedda på att vi skulle få tillbringa ett antal timmar där innan vi fick komma in så det gjorde ingenting. Dessutom står man inte i kö utan mestadels av tiden kan man ligga på en picknickfilt, och det gjorde vi. 4,5 timme köade vi sammanlagt vilket ju låter helt sjukt länge, men det kändes inte särskilt länge faktiskt. Vi åt frukost, fikade, pratade, löste korsord, tittade på spektaklet runt omkring oss och jag somnade en liten stund. Sen var det dags att packa ihop picknickfilten och resa oss upp och börja köa mer på riktigt. Jag hade fruktat lite för det, att man skulle behöva stå still länge och att det dessutom skulle vara rätt trångt. Men så var det inte. Man stod i stort sätt aldrig still utan smågick hela vägen till säkerhetskontrollen och sen vidare till biljettkassan där det inte var någon kö alls. Så det rullade på fantastiskt bra. Jag läste inte ens en enda sida i min braiga bok.

Anders är ganska nöjd att få gå in på området efter picknickköande i några timmar.

Som sagt, inte särskilt trångt när man köade mot säkerhetskontrollen. Och inget trängande heller, stannade man för att ta bild stannade de bakom och väntade tills man var klar istället för att gå om.

Väl inne på tennisområdet gick vi till bana 15 för att kolla in junioren Daniel Windahl mot britten Ashley. Vi hamnade precis ovanför Daniels föräldrar så vi pratade lite med dem innan matchen började. Och en bit in i matchen kom Anders Järryd och satte sig framför oss. Det tyckte vi var lite coolt. Daniel vann sen matchen så det blev en bra start på dagen. Tänk om han blir vår nästa stora stjärna och så var vi där och såg honom vinna sin första Wimbledonmatch någonsin.

Anders Järryd satte sig framför oss och vi kunde inte hålla oss
från att fota. Till höger i bild ser ni Daniels mamma.

Efter juniormatchen var det dags för den obligatoriska Pimmsen. Det måste man dricka på Wimbledon. Och med Pimmsen i handen gick vi sen till bana 7 för att kolla in Robert Lindstedt som spelade dubbelmatch. När vi stått och tittat på matchen en liten stund kom Jonas Björkman och ställde sig bakom oss och kollade. Så kläcker Anders efter ett tag ur sig "Jonas, får vi ta ett kort på dig?" och han svarade att det självklart gick bra. Snack om att jag blev paff. Men det var ju bara att lägga på stora leendet, och kunde man göra annat när Jonas Björkman stod och höll om en, haha. Bildbeviset ser ni överst som sagt. Jag tänkte sen att okej, nu ska vi låta honom vara, men då började han prata med oss. Så sen stod vi och pratade med honom resten av matchen. Riktigt trevlig var han, inte för att jag blev så förvånad över det för han har ju gett ett trevligt och sympatiskt intryck men det var roligt att det verkligen var så också. Det var lite roligt också för Robert Lindstedt hade kontakt med Björkman under matchen och pratade lite med honom någon gång så då kändes det nästan som att man var med i det hela. Vi stod ju precis bredvid planen dessutom så nära var men verkligen.

Här är en rolig Pimmsman. Han var väldigt glad även om
det inte riktigt syns på bilden. Pimmsen hälldes upp från tappar.

Robert Lindstedt servar. Så häftig känsla att stå så nära och
dessutom med Jonas Björkman bredvid.

Jag tänkte att jag skulle fråga Björkman om inte han ska vara med i Mästarnas Mästare snart, men så plötsligt blev jag osäker på om han varit med tidigare. Så jag vågade inte. Det hade ju varit roligt att få lite inside annars på om han fått frågan och hur han resonerar.

Efter Lindstedts match kollade vi runt lite på olika banor men gick sen och satte oss på bana 18 där det var damsingel. En riktigt rolig match och vi hade lite svårt att bestämma oss för vem vi skulle heja på. Men det gick bra ändå.

Det var rätt mycket folk som gick fram och tillbaka mellan banorna
kan man se precis till vänster om banan vi satt vid.

Här är bild från damsingeln på bana 18 där Stephens van mot Puig.

Ett bevis på att Anders verkligen var där och tittade.

Efter damsingeln blev det herrdubbel i nästan ett set innan vi istället gick och tittade på den svenska junioren Elias Ymer som jag läst en hel del om i svenska tidningar. Han ska vara en av de största talanger Sverige någonsin haft och hans pappa gav upp allt för att hans son skulle få spela tennis. Det blev en mycket spännande match men tyvärr så förlorade Elias mot en dryg tysk.

Herrdubbel mellan Dodig/Melo och Tecau/Mirnyi.

Elias Ymer i full aktion.

Det var inte ett dugg jobbigt att titta på Elias match då det var spännande, bra tennis och
vi satt rätt i solen. MEN, när det kom in en hel skolklass på 8 år som skulle äta middag/matsäck
bakom oss och som pratade väldigt mycket och högt och inte var ett dugg
intresserade av tennisen blev det lite jobbigt.

När Elias match var över gick vi till kullen framför storbildskärmen men där var det rejält packat med folk.

Rätt majigt att sitta i solen och se på tennis på storbild om man inte har biljett in till centre courten.

Vi gick och tittade på kön till var man kunde köpa resale-biljetter till centre courten och court 1, men kön var galet lång så vi bestämde oss för att gå och köpa ett glas champagne och jordgubbar istället och sätta oss framför storbilden. Förutom Pimms måste man nämligen också dricka champagne och äta jordgubbar när man är på Wimbledon så det var vi ju tvungna att göra. Så när vi satt där på kullen så blev vi lite sugna på att köpa biljetter till court 1 för kön dit var betydligt kortare än till cente courten och det kostade bara 5 pund per biljett. Så Anders gick dit för att köpa, men kom tillbaka strax efter och sa att kön till centre courten nu inte var särskilt lång. Så vi bestämde oss för att köpa biljetter dit istället för 10 pund styck. Tror vi stod i kö i max tre minuter och sen hade vi biljetterna i handen. Lyckliga som små barn skuttade vi så iväg till centre courten för att se Djokovic mot Haas. Och vilka biljetter vi hade sen då. Vi satt precis i mitten inte särskilt högt upp. Lycka!

Vi satt verkligen grymt bra och lyckliga var vi.

Pimms och Wimbledon, bättre än så blir det nog inte.

Djokovic servar.

Anders är rätt lycklig över att vara på centre courten på Wimbledon 2013!

Här jublar Djokovic över segern mot Haas.

Bevis på att jag också var på centre courten.

Vätskepaus i tiebreak.

Tyvärr blev det bara tre set för Djokovic var lite för bra för Haas, men det blev lite spännande på slutet. En fantastiskt bra Wimbledondag var nu över och jag ler inombords varje gång jag tänker på att vi var där igår. Att det sen har varit en massa regnavbrott idag på tennisen gör ju inte saken sämre. Jag tror det kan bli fler besök på Wimbledon ett annat år.