Back to Gareth's roots

I fredags tog vi bilen till Corby, som ligger cirka 14 mil nordväst om London. Varför åker man dit kan man ju undra. Jo därför att det är därifrån som Gareth kommer och Jenny, Gareth och Polly var där den här veckan och jag har hört så himla många historier om Corby och vilken deppig stad det är. Det finns till och med en Youtube-film om Corby som är riktig deprimerande. Se själv http://www.youtube.com/watch?v=zvzPwOsf7fg Så det skulle bli kul att äntligen få se det med egna ögon.

Men det var inte mycket av det gråa och trista vi fick se. Jenny och Gareth hämtade upp oss på vårt hotell och så började vi med att åka till en liten mysig by strax utanför Corby för att äta lunch. Sen åkte vi till Rockingham Castle och gick runt i trädgården där. Det var väldigt vackert.

Inte direkt grått och trist som på filmen. Vackert är ordet!

Promenad längs slottsmuren.

Här är den fina familjen Möllberg/Smith.

Här promenerar vi på slottsgården strax innan de kom ut en kvinna och
berättade att slottet var stängt och att man inte fick vara där. Vi hade visst missat den skylten....

Efter det åkte vi runt i byarna utanför Corby och det var lite som att vara i en film. Det var så himla vackert. Dessutom såg vi ett flertal rovfåglar. Det allra häftigaste var när en Glada dök ner i ett träd strax framför bilen och tog en liten fågel. Vi stannade bilen och då cirklade den runt strax bredvid/ovanför oss med fågeln i munnen tills den svalde den och flög iväg. Det var så otroligt mäktigt att se. Sedan stannade vi vid Storbritanniens längsta viaduktbro. Den var så fin och nedanför gick fåren och betade. Så idylliskt.

Här är Storbritanniens längsta viaduktbro.

Vad tittar alla på?

Aha, de söta fåren så klart.

Efter vår tur i de vackra byarna åkte vi hem till Gareth föräldrar och hoppade in i Djokovic semifinal i Wimbledon. Vi fick då se honom vinna vilket var väldigt roligt. Extra roligt var det ju att vi sett honom live bara några dagar innan. Efter att sedan ha ätit den största fish'n'chipsen jag någonsin skådat så gick vi till the Rock vilket är den lokala puben där Gareth föräldrar bor. Där finns alla konstiga människor samlade på ett och samma ställe. Ja det går inte ens att beskriva hur det var där utan det måste upplevas själv. Men roligt var det och verkligen kul att få komma dit själv efter alla historier som Jenny och Gareth berättat. Tyvärr har jag inga bilder från puben och dess intressanta klientel.

Sen bar det av till hotellet för lite sömn. Dagen efter mötte vi upp Jenny och Gareth hemma hos hans föräldrar och sen promenerade vi ner till centrum och tog en fika innan vik skiljdes åt.

Jenny och söta Polly.

Polly kan kanske vara världens gladaste och nöjdaste barn. Hon gnällde
knappt en enda gång under hela tiden vi var där.

På vägen hem från Corby stannade vi i en Woburn park för att njuta av det vackra vädret som äntligen har hittat till de brittiska öarna. Vi hade fått tips om parken av Gareth pappa och det var ett bra tips. Vi tillbringade några riktigt härliga timmar där innan resan gick tillbaka till London och vi såg över 200 hjortar i parken.

På väg till Woburn stannade vi och åt på en trevlig pub. Den här fina skylten hade de utanför.

Vi gick aldrig in i Woburn Abbey utan nöjde oss med att vara i parken.

Ser du vad det är?

Det är över 80 hjortar som ligger i skuggan.

Det var bland det mäktigaste jag någonsin sett. Att vara så nära och se deras gigantiska horn var så häftigt.

Lite fler hjortar, men de syns knappt på bilden.

Jag fotar en fotograf.

Välförtjänt glasspaus i sommarvärmen.

Här är en labyrint som man tyvärr inte fick gå in i. 

Längst där borta ser du Woburn Abbey. De hade inte Molton Brown-tväl på cricketen men
här hade de White Company-tvål. Jag tvättade händerna tre gånger i rad bara för att
verkligen få känna lyxen och lukta riktigt gott om händerna.

Lite av utsikten i parken.