Vad har jag gjort egentligen?

Så här ett par timmar innan jag ska bära (släpa) ner väskorna för trappen och börja resan mot Stockholm kryper ångesten på. Tankarna på allt jag inte hunnit göra kommer, restauranger jag inte hunnit gå på, ställen jag velat åka tillbaka till som jag inte besökt igen, att jag inte övat min engelska så mycket som jag hade tänkt. Men jag försöker stilla dessa tankar genom att tänka på allt jag gjort. För det här är nog det året i mitt liv som jag upplevt och sett mest nya saker. Jag har bland annat...
- varit på flera Premier League-matcher och kan beta av Anfield, Upton Park två gånger, Stamford Bridge, Emirates, Loftus Road, The New Den och sett landskamp på Webley
- sett cricket på The Lord's cricket Ground
- åkt runt i Wales och nationalparken Brecon Beacon
- varit i York, Birmingham, Nottingham, Brighton, Cornwall, Lands End, Fowey, St Ives, Pensance, Corby, Bryssel, Windsor, Liverpool, Oxford, Cambridge, Seven Sisters, Chartwell
- sjungit evensong i St Paul's
- varit på evensong i St Paul's, Westminister Abbey och i Windsor.
- gått luciatåg i Westminister Cathedral plus 13 andra luciatåg bland annat två privata tåg hemma hos två extremt rika personer
- varit på skotskt/svenskt bröllop
- klarat av alla kurser som jag studerat på distans
- varit på drinks på ambassaden
- gått upp i Big Ben
- promenerat runt stora delar av London
- cyklat i London
- varit på drinks i Mansion House
- gått klädd i folkdräkt
- gjort två nummer av Kyrkobladet
- träffat ett flertal oerhört intressanta person
- firat midsommar i London
- varit på OS och Paralympics
- varit på Wimbledon och ATP-slutspelet
- provat att spela in sportnyheter för tv
- promenerat i Sherwoodskogen
- varit med och byggt upp en hel julmarknad och sen jobbat på den för att dessutom vara med och ta ner den
- utökat mitt matförråd (Kan man säga så? Man säger ju att man utökar sitt ordförråd när man lär sig nya ord så då borde man väl kunna säga så om man vågar prova och lär sig tycka om nya maträtter?!)
- sjungit in Jul Jul på en julskiva tillsammans med en Fransiskanermunk
- träffat spöken
- hjälpt till på Sjömanskyrkan
- pratat med Jonas Björkman och prins Daniel
- varit vid Abbey Road
- sett Lejonkungen, Thriller, We Will Rock You
- sett Lord Mayer's Show
- varit på Royal Albert Hall flera gånger och sett Best of Broadway, Dance prooms, Svansjön, Filmkväll, Bethovens 9:a och julkonsert med gosskören från Kings College.
- ätit surströmming för första gången
- promenerat bland livs levande hjortar
- varit på Madame Tussaud
- irriterat mig över värdelösa meteorologer och kallaste vintern, våren och sommaren i London på årtionden men också njutit ordentligt av fina och soliga dagar
- joggat i Hyde Park och Regents Park
- varit hemma hos folk och därmed sett hur folk i London kan bo
- firat jul och min födelsedag utan min familj
- varit vansinnigt sjuk i influensan
- Sprungit över 11 kilometer på löpband vilket är längre än jag någonsin sprungit
- varit på Mozarts Requiem i St Martin in the Fields och Händels Messias i Norska kyrkan
- varit på London Zoo i Wipsnade
- varit på Guris bröllop i Annecy
- druckit riktigt afternoon tea för första gången

Och det slutar inte där. Jag har fått lära känna väldigt trevliga människor och fått dela deras erfarenheter och liv här i London. Dessutom har jag varit på ett otal underbart trevliga pubar och bra restauranger och sett så mycket fina platser i London, England och Wales. Och det bästa av allt, London finns ju kvar och jag kommer komma tillbaka och hälsa på. Det är svårt att förstå att jag verkligen inte tyckte om den här stan innan jag flyttade hit, nu är den ju lite som ett andra hem och den har många fina smultronställen. Hej då London, vi ses snart igen!

Dagen är kommen

Så är nu dagen kommen. I nästan ett år har jag varit Londonbo, men nu är det slut på det. I kväll går flyget mot Stockholm och det är dags att säga adjö till London som hemstad. Det är verkligen med blandade känslor. Jag längtar hem och framförallt ut till Aspö och att få hoppa i havet och att få sitta på altanen. Men samtidigt känns det sorgligt att lämna London och livet här. Att bo här är ju på nåt sätt lite som att vara på semester trots att det är en vardag. Jag vet inte om jag riktigt mentalt har förstått att jag inte ska bo här längre. Tror mest att min tanke varit på att få åka hem till Aspö, vänner och familj men inte att det innebär att jag inte ska bo i London längre. Men det kommer säkert att bli jättebra. Jag får ju komma hit och säga hej då på riktigt sista helgen i augusti.

Men jag känner en sorg inombords och en klump i halsen. Det är mycket jag kommer sakna med London men samtidigt mycket jag längtar efter i Sverige.

20:15 lyfter vi från Heathrow, om vi nu lyckas ta oss dit med all vår packning, och 23:40 landar vi i Sverige och jag är i och med det Stockholmsbo igen.

Solat i bikini - check!

Vi startade dagen idag med att äta full English (nästan) på Gino's uppe vid Marylebone Station med Amelie och Oskar. Efter det tillbringade jag förmiddagen i Regent's Park i väntan på att Anders skulle jobba klart för dagen.

Nu kan jag skriva till ytterligare en sak på CV:t, dvs solat i bikini i London.

"Begravningskaffe" för Sashimi

Ser ni vad ledsna de är över att Sashimi har dött?!

Igår var det "begravningskaffe" för Sonnys ena fisk som jag hittade död när vi kom hem från Corby. Tyvärr var kaffet slut så det fick bli begravningsPimms i solen istället. Det gick bra det med. 

Efter det gick vi upp på Oskars tak och fortsatte kvällen där. 

Oskar kollar vad vi ska beställa för mat upp till taket.

Anders hade det rätt bra ser det ut som.

Amelie ser ut att det rätt bra på taket hon också.

Så här fint hade Pizza Express lagt ner min pizza som vi beställde och åt på taket.

Vi invigde den nya poolen som Oskar köpt. Det funkade fint trots lite för lite is.

 

Och här har vi utsikten från taket.

Back to Gareth's roots

I fredags tog vi bilen till Corby, som ligger cirka 14 mil nordväst om London. Varför åker man dit kan man ju undra. Jo därför att det är därifrån som Gareth kommer och Jenny, Gareth och Polly var där den här veckan och jag har hört så himla många historier om Corby och vilken deppig stad det är. Det finns till och med en Youtube-film om Corby som är riktig deprimerande. Se själv http://www.youtube.com/watch?v=zvzPwOsf7fg Så det skulle bli kul att äntligen få se det med egna ögon.

Men det var inte mycket av det gråa och trista vi fick se. Jenny och Gareth hämtade upp oss på vårt hotell och så började vi med att åka till en liten mysig by strax utanför Corby för att äta lunch. Sen åkte vi till Rockingham Castle och gick runt i trädgården där. Det var väldigt vackert.

Inte direkt grått och trist som på filmen. Vackert är ordet!

Promenad längs slottsmuren.

Här är den fina familjen Möllberg/Smith.

Här promenerar vi på slottsgården strax innan de kom ut en kvinna och
berättade att slottet var stängt och att man inte fick vara där. Vi hade visst missat den skylten....

Efter det åkte vi runt i byarna utanför Corby och det var lite som att vara i en film. Det var så himla vackert. Dessutom såg vi ett flertal rovfåglar. Det allra häftigaste var när en Glada dök ner i ett träd strax framför bilen och tog en liten fågel. Vi stannade bilen och då cirklade den runt strax bredvid/ovanför oss med fågeln i munnen tills den svalde den och flög iväg. Det var så otroligt mäktigt att se. Sedan stannade vi vid Storbritanniens längsta viaduktbro. Den var så fin och nedanför gick fåren och betade. Så idylliskt.

Här är Storbritanniens längsta viaduktbro.

Vad tittar alla på?

Aha, de söta fåren så klart.

Efter vår tur i de vackra byarna åkte vi hem till Gareth föräldrar och hoppade in i Djokovic semifinal i Wimbledon. Vi fick då se honom vinna vilket var väldigt roligt. Extra roligt var det ju att vi sett honom live bara några dagar innan. Efter att sedan ha ätit den största fish'n'chipsen jag någonsin skådat så gick vi till the Rock vilket är den lokala puben där Gareth föräldrar bor. Där finns alla konstiga människor samlade på ett och samma ställe. Ja det går inte ens att beskriva hur det var där utan det måste upplevas själv. Men roligt var det och verkligen kul att få komma dit själv efter alla historier som Jenny och Gareth berättat. Tyvärr har jag inga bilder från puben och dess intressanta klientel.

Sen bar det av till hotellet för lite sömn. Dagen efter mötte vi upp Jenny och Gareth hemma hos hans föräldrar och sen promenerade vi ner till centrum och tog en fika innan vik skiljdes åt.

Jenny och söta Polly.

Polly kan kanske vara världens gladaste och nöjdaste barn. Hon gnällde
knappt en enda gång under hela tiden vi var där.

På vägen hem från Corby stannade vi i en Woburn park för att njuta av det vackra vädret som äntligen har hittat till de brittiska öarna. Vi hade fått tips om parken av Gareth pappa och det var ett bra tips. Vi tillbringade några riktigt härliga timmar där innan resan gick tillbaka till London och vi såg över 200 hjortar i parken.

På väg till Woburn stannade vi och åt på en trevlig pub. Den här fina skylten hade de utanför.

Vi gick aldrig in i Woburn Abbey utan nöjde oss med att vara i parken.

Ser du vad det är?

Det är över 80 hjortar som ligger i skuggan.

Det var bland det mäktigaste jag någonsin sett. Att vara så nära och se deras gigantiska horn var så häftigt.

Lite fler hjortar, men de syns knappt på bilden.

Jag fotar en fotograf.

Välförtjänt glasspaus i sommarvärmen.

Här är en labyrint som man tyvärr inte fick gå in i. 

Längst där borta ser du Woburn Abbey. De hade inte Molton Brown-tväl på cricketen men
här hade de White Company-tvål. Jag tvättade händerna tre gånger i rad bara för att
verkligen få känna lyxen och lukta riktigt gott om händerna.

Lite av utsikten i parken. 

Hur var cricketen?

Jo det var lite kul faktiskt. Roligare än vad jag trodde men när det var ungefär en halvtimme kvar började jag tröttna. Matchen pågick i tre timmar och det var nog en halvtimme för mycket egentligen. Fattar inte hur de där matcherna som håller på i fem dagar kan vara intressanta.

Anders drog de övergripande reglerna för mig när vi gick dit och sen frågade vi Michael, engelsmannen som bjudit med oss, om detaljer som hände under matchen. Så nu kan jag grunderna i alla fall och det är kul.

Fast det lustigaste av allt var ju nästan att man fick ha med sig egen picknick till matchen och att det var dresscode för publiken. Folk satt där i kostym i värmen och champagnekorkarna flög hej vilt.

Michael hade sagt att han skulle ha med mat till oss och att vi skulle ta med det vi ville dricka. Så vi skippade att äta innan och kom dit lite lagom halvhungriga. Men att ta med sig mat för en engelsman är tydligen lite annorlunda än vad det är för en svensk. Maten Michael hade med sig var en liten köpemorotstårta, som skulle räcka till oss alla fem, samt två påsar chips. Jaja, vi hade i alla fall med oss rosé som vi festade till på istället för att äta och sen åt vi fil när vi kom hem.

The Lord's Cricket Ground är tydligen den mest anrika av alla cricketarenor
berättade Michael och det är där alla spelare vill spela, till och med australiensarna.

Så här såg det ut.

Anders hade berättat innan att det var Molton Brown-tvål och lotion på toaletterna,
vilket jag sett fram emot. Så jag gick på toa även fast att jag inte behövde. Men då möttes jag av det här.

Och den enda tvålen som fanns var den här. Vilken besvikelse. 

Så, nu kan jag även skriva dit "sett Cricket live på Lord's" på CV:t.

Ännu en ny erfarenhet

Under min tid här i London har jag gjort många saker för första gången. Idag ska jag göra ännu en ny sak. Jag ska gå på cricket. Jag är lite tudelad inför det. Det ska bli jättekul att få gå på Lord's cricket ground och se cricket live, och dessutom med ett gäng engelsmän. Men samtidigt är jag ganska övertygad om att cricket är riktigt trist och långtråkigt att titta på. Men jag hoppas på att upplevelsen är större och att det är roligare att titta än vad jag tror. Jag har haft fel om saker förr. Att man dessutom får ha med sig varsin flaska vin var till matchen gör ju att det kan bli lite roligare.