Söderböna i London: Hälsade på hos Churchill

Igår hängde jag med på seniorutflykt till Churchills hem Chartwell. Så det var jag, kyrkans personal och cirka 40 seniorer mellan 65 och 95 år. Tyvärr hamnade vi i trafikstockning på vägen dit så besöket på Chartwell blev kortare än planerat. Men det var himla kul att se. Det var otroligt fint där, både den stora parken och huset. Här kommer lite bilder.

Parken var så fin med både vatten, gräs, blommor och skog.

Här är ett exempel av alla blommor.

I en av "sjöarna" var det fullt med fisk.

Anders framför huset Chartwell där Churchill bodde från 1924 och fram till sin död 1965, förutom under andra världskriget då han bodde inne i London då man ansåg att Chartwell var ett för lätt bombbyte för tyskarna.

Som sagt, vackert.

Å här är jag från andra sidan av Chartwell. Tur jag hade
rosa byxor för annars hade jag knappt synts.

De hade en tam uggla. Det var så häftigt att få komma så nära en livs levande uggla.

Här är utsikten från ett av fönstren inifrån huset.

Här är ett av rummen inne i Chartwell. Bilderna på skrivbordet är till höger den sista bilden som
togs på Churchill, och till vänster om den, bilden på hans dotter som dog när hon var tre år.

Här är vardagsrummet. Det var riktigt vackert.

Och här är köket.

På den här stolen satt Churchill och filosoferade, eller det har jag
faktiskt ingen aning om men det låter bra i alla fall.

Det fanns även en sju veckor ung uggleunge som var såååå söt.
Man visste ännu inte vad det var för kön på den. Om det är en tjej
kommer den bli dubbelt så stor som hannen nedan. Det är stort det!

Här är hannen. Han var såååå fin!

I en an sjöarna fanns det svarta svanar. Det hade jag aldrig sett tidigare. Det var väldigt häftigt att se.

Efter Chartwell åkte vi till en kyrka i Westerham för att äta lunch. Jag satt då mitt emot en man som var sjökapten under andra världskriget. Han berättade om hur hans fartyg blivit bombade, hur de kryssat mellan minor, blivit beskjutna etc. Så otroligt intressant. Tyvärr hörde han inte så bra för han hade stått för nära kanonerna på fartygen några gånger för mycket så hörseln var rätt skadad. Därför blev det svårt att ställa frågor till honom för han hörde knappt vad jag sa. Men det kändes overkligt att sitta där och prata med en man som var med mitt i det brinnande kriget, men så intressant.