Hur vet man när man är så pass frisk att man får gå och träna? Under mina år som handbollsspelare tränade och spelade jag med både feber, hjärnskakning och ont i halsen vid flera tillfällen. Helt idiotiskt om ni frågar mig idag. Jag ångrar framförallt att jag spelat med hjärnskakning och att jag inte vilade tillräckligt länge efter dem. För jag har sviter av det idag. Om jag får barn någon gång ska jag vara benhård på att man inte tränar och spelar om man är sjuk. Det är inte värt risken. Jag tyckte i och för sig att det var det då. Jag var rädd för att mista min plats i laget, men det är absolut inte värt det. Det är en av de få saker jag insett på äldre dar. Många andra var ju borta när de var sjuka, de tappade inte sin plats.
Varför tar jag då upp det här nu? Jo för att jag längtar efter att få träna igen efter influensan som däckade mig totalt. Jag orkade knappt utanför ytterdörren på två veckor. Nu äntligen, två och en halv vecka senare börjar jag känna mig rätt frisk. Det är inte lika tungt att andas, jag hostar inte varje gång jag går sakta upp för en trappa, jag behöver inte sova middag längre. Men jag har fortfarande lite ont i halsen, eller är det bara sviter av att jag hostar? Hur ska jag vet? Jag vill inte, nu när jag överlevt alla pass som sjuk under handbollsåren, riskera att åka dit på en hjärtmuskelinflammation eller liknande bara för att jag börjar träna för tidigt. Jag har lovat mig själv att inte göra det igen. Samtidigt vill jag komma igång med träningen igen. Jag mår inte bra av att gå här och bara slappa. Och dessutom kan man ju ibland träna bort sjukdomen. Hmm, det är svårt det här.
Jag önskar mig en frisk dag imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar